- Kapitel 10
Jag vaknade av att det knackade på dörren som gick in till mammas rum.
Mer?
Hon verkade otålig så jag gick och öppnade.
" Skynda dig, vi ska åka en sväng! " Hon såg ganska allvarlig ut.
Jag stängde dörren och gick mot garderogen.
Vad ska jag ha på mig..?
Snabbt drog jag ut en vit stickad tröja och ett par jeansshorts, det fick duga.
Mitt hår fick hänga ner i en fläta över vänster axel och ner över bröstet.
Jag spran ut till mamma, hon tog tag i min hand och drog med mig in i hissen.
" Varför har vi så brottom mamma? "
" Det får du snart veta gumman. " Sade hon hastigt.
Vi hann precis med tåget, jag hann inte kolla vart det gick men mamma hade förhoppningsvis koll..
När vi gick av började jag känna igen mig, vi var vid Ulriks hus.
" Mamma, vad har hänt? Det har med Ulrik att göra va? "
Mamma nickade och nu tog hon ett hårdare tag om min hand. Vi sprang rakt mot det gråvita huset där jag och Ulrik stått för några dagar sedan.
Mamma gick säkert mot ytterdörren och knackade på.
Efter några sekunder flög dörren upp och där stod Kjell och grät. Ja, han grät faktiskt! Han verkade inte vara en sån som grät..
Vi gick in och satte oss på soffan, soffan där jag satt igår, full av hopp som försvann en timme senare.
Kjell räkte fram en lapp mot mig. Jag började gråta när jag såg vad stod på lappen.
" Hej pappa. Jag är inte hemma när du ser dethär, jag vet inte var jag är då, helst vill jag vara hos Felicia men jag förstörde allt, eller Johan förstörde allt. Kram Ulrik =( "
Jag fick inte fram ord nu heller, har det något med soffan att göra?
" Ä-ä-är han borta? " Fick jag fram, men jag märkte att jag nästan viskade.
" Jag hoppas inte det " Kjell grät ännu mer.
Mamma tog tag i hans hand och sen kramade dom om varandra. Tänk om det var något på G mellan Kjell och mamma.. Eftersom att både mina och Ulriks föräldrar är skilda så skulle det faktiskt kunna vara så.
Jag tog upp min telefon och knappade in ett sms till Ulrik.
" VART ÄR DU?! JAG MÅR INTE BRA, SNÄLLA MÖT MIG UTANFÖR HOTELLET! " Jag klickade på skicka.
" Jag springer och letar efter Ulrik, ni kan ringa mig om det är något! " Skrek jag precis innan jag gick ut.
Det var inte så långt som jag trodde till hotellet. Om man sprang tog det ca femton minuter.
När jag kommer dit står en kille med en grå gubbmössa, det måste vara Ulrik! Jag sprang fram till honom och knackaede honom försiktigt på axeln.
han vände sig om medans han tittade der i marken med sitt rufsiga vackra blonda hår framför ansiktet.
" Vad har hänt Ulrik, berätta! " Sade jag.
" Inte här.. " Han hade röda kinder, men inte för att han var generad..
Vi gick iväg, in mot skogen, han gick med bestämda steg mitt mut i skogen, jag antar att han kunde vägen dit vi skulle..
När vi äntligen stannade så satte han sig ner på en stock, han torkade bort tårarna som rann ner för hans kind.
" Innan jag skickade smset så snackade jag med Johan, egenteligen ville jag vara mer än bara vänner, Felicia, du har varit som en sol i mörkret, ända sedan tågresan har jag inte kunnat tänka på annat än dig! " När han sade dom orden fällde jag en tår, av glädje.
" Men varför Ulrik, varför kunde du inte bara sagt det? "
" Johan sade att om jag hade en flickvän skulle hela min karriär inom musiken förstöras, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kan inte leva mitt liv utan dig, när jag klickade på skicka ångrade jag allt jag gjort. Jag ville skriva hur jag verkeligen kände... "
Jag satte mig ner brevid honom och kramade om honom, han var så mysig.
Från ingenstans kom jag på att mamma och Kjell satt kvar, oroliga i vardagsrummet.
" Du Ulrik.. jag tror att våra föräldrar har något på G " När jag sade det började båda skratta. Jag älskade hans skratt, det var så underbart! Vi gick hand i han tillbaka hem till Ulrik.
Mer?
Kommer nog ikv eller nå sånt.. Orkar inte skriva nu.. ^^ <3
Kram Kram, Fortstätt kommentera! ;* <3
Kram Kram, Fortstätt kommentera! ;* <3
Kommentarer
Postat av: Sofi
Började läsa din novell nu den är ju grym är fast snälla ett kapitel ikväll! :D
Trackback
