enmunthersnovell

Förlåt, men statistiken suger, och jag får inga kommentarer!

Men nu kommer iallafall kapitel 2 ! :)

---

Säger jag för mig själv, jag är expert på att snacka med mig själv...

Jag springer upp på mitt rum och tar min telefon, det är mamma.

Jag letade efter min bussremsa, när jag hittat den så skickade jag ett svar till mamma,

Precis när jag tänkte gå ut och låsa hör jag något som prasslar innifrån mitt rum, jag var ju ensam hemma, vem kan det vara? Jag springer in på mitt rum i hopp om att jag bara inbillade mig, men nej.

Där stod jag, mitt i dörröppningen och glodde på en kille som stod mitt i mitt rum och såg på mig.

Han kom springande mot mig när han tog tag i min vita blus och sade, " Säg inget till något, då är du körd!"

Jag stod där på T- centralen och väntade på mamma. Jag var fortfarande ganska chockad efter mötet med den mystiska killen i mitt rum, vem var han och vad var han ute efter?

Jag hann inte tänka så mycket mer på den saken innan mamma kom där springande, med sin gråa jacka och rosa schal. Hennes hår var blont och vackert, ungefär till axelhöjd.

" Förlåt, hur länge hardu väntat? " sade hon och gav mig en hastig kram.

" Kanske tio minuter, inte så mycket. " Sade jag tillbaka även fast det var mer.

Vi gick på det lilla tåget. Det var inte det finaste jag sett men det dög i alla fall.

På tåget fanns det ungefär som små rum med dörrar till, där passagerarna satt.

Jag och mamma letade efter något ledigt litet "rum", men det fanns inget.

Vi gick en bit när vi hittade en plats där vi fick plats.

" Är det ledigt här? " Frågade jag killen som satt där och höll på med sin Iphone.

" Javisst, sätt er! " Sade han och nu tittade han upp och våra blickar möttes.

" Ehhmmm.. Felicia, Jag kände hur kinderna hettade till, JAG SNACKADE MED ULRIK MUNTHER OCH GLÖMDE BORT MITT NAMN!! Pinsamt värre hörru..

" Lite allt möjligt typ.. Durå? " Åhh.. jag kände hur dum jag lät, han bor ju i göteborg..

Det blev tyst, en sånhär jobbig tystnad, nästan en pinsam tystnad.. Vad skulle jag säga, JAG ÄR TYP DITT STÖRSTA FAN OCH JAG HAR VÄGGEN HELT FULL MED POSTERS PÅ DIG! Nej, det skulle inte låta bra..

" Du Ulrik, du har fina ögon.. " Felicia, var det de bästa du kom på..!?

Han började rodna när jag  sade det. Åhh... han var så himla söt, speciellt med rosaröda kinder..

Det kom in en tjej i ca sju-års åldern och bad om en aoutograf. Ulrik skrev den och gav henne en kram. Han var verkeligen fin, helt underbar!

" Kan jag också få en aoutograf Ulrik? " Han hörde att jag skämtade.

Jag började skratta, han var så gullig,

Han skrev en aoutograf på mitt mobilskal och sen fick jag en kram. Den var varm och härlig, han var näst intill perfekt, eller kanske till och med perfekt!

Vi tog två bilder, på ena drev vi bara men på andra lyckades jag få en kram.

Jag satte den när vi kramades som skärmsläckare och den anda som bakgrund.

Tiden gick allt annat än fort, men nu ville jag bara stanna tiden, allting var underbart, om en hlvtimma skulle vi av tåget och jag skulle antagligen inte träffa Ulrik mer.

På tåget fanns det som en kiosk, jag gick iväg och köpte två Daim. En till Ulrik och en till mig.

När jag kom in i det lilla "rummet" igen lös han upp som en sol, med min mobil i handen..

Om tjugo minuter ska vi av, tiden gick fort nu.

Precis innan jag gick kom han närmare mig, han lutade sig fram och viskade något i mitt öra.

" Kolla dina senaste sms. " När han sagt dom orden log han mot mig, vände sig om och gick....

---

Mer?

Snälla, sprid bloggen, jag ska försöka uppdattera mer nu, men bara om ni kommenterar, är det för mycket begärt?

Men, jag tror att kapitel 3 borde komma upp imorgon någon gång! Så håll utkik!