enmunthersnovell

Aja, hoppas att ni i alla fall har haft en social dag.. ;)

---

Nästa morgon vaknade jag panikslagen av tanken att jag försåvit mig, sätter mig upp och ser nog ut som ett stort jävla frågetecken när jag sitter i någons säng, vart var jag?

Minnet av kvällen innan kom tillbaka när Ulrik kom in i rummet med ett leende på läppana.

" Gomorron sömntuta! " Sade han.

" Bara undra " Han var så himla fin där han stod i kors med benen och lutade handen mot väggen för att inte ramla.

Ulrik gick ut ur sovrummet och in i köket.

Jag satte på mig mina rosa mjukisbyxor jag hade dagen innan, en rosa kofta över mitt vita linne och mitt långa bruna hår fick bli uppsatt i en fläta. Flätan var inte så noggran men den var okej ändå.

När jag gick ut ur rummet möttes jag av Ulriks pappa, Kjell.

" Hej, du måste vara Felicia va? " Sade han och log vänligt, nu vet jag vart Ulrik har fått sitt underbara leende ifrån.

Ulrik kom ut ifrån köket med rosa kinder.

" Pappa... " Sade han och glodde på Kjell med en blick som sade, Sluta nu, du är pinsam.

Därefter gick vi in i köket, på bordet stod det en talrik med äggröra och bacon, mmm.. underbar start på dagen.

Efter ungefär en timme var alla klara, Johan satt utanför och väntade i sin bil. Han skulle ta oss till Ulriks spelaning.

" Herrå pappi! " Skrek Ulrik genom hela huset innan vi gick ut och satte oss.

" Hej Ulrik " Sade Johan när vi satte oss i bilen, han såg först inte mig men när han väl såg mig frågade han vem jag var.

" Det är min kopis, hon sov över hos mig inatt... " Sade Ulrik och tog tag om min han samtidigt som han kollade på mig med ett leende, han var så söt när han log...

Johan kollade bak ett par gånger under "resan".

När vi nästan var där fick jag ett sms från mamma.

Ulrik sneglade nyfiket på smset jag skickade.

Efter fem minuter satt vi i bilen utanför Frölunda torg, utanför stod det proppfullt med tjejer som skrek när Ulrik kom ut ur bilen.

Han log och tog tag i min hand när han drog ut mig ur bilen.

Jag försökte ignorera alla "bitch-blickar" jag fick.

Överallt var det kameror och pressfotografer o gud vet allt men Ulrik var mycket vanare än jag.

På väg till den lilla scenen så fångade vi upp mamma som stod bland alla skrikade tjejer.

När Ulrik kom upp på scenen skrek alla så högt dom kunde kändes det som, jag trodde jag skulle bli döv..

" Tjolahopp! Jag tänkte börja med en låt som heter Heroes in defeat! " Alla jublade och skrek.

Han började sjunga, våra blickar möttes ett antal gånger, han var så fin där han stod och sjöng.

När låten var slut började han prata igen.

Han kollade lite osäkert mot Johan som såg ut som ett frågetecken. Alla tjejer skrek.

Han började sjunga.

I'm a fool for you

I've been a different kind of guy

since you turned me down

I'm a fool for you, a fool for you...

När han var klar skrek alla igen, man blev verkeligen döv...

Det var många tjejer som skrek att dom älskade honom.

Jag lade extra mycket uppmärksamhet på en tjej, hon såg ut att vara i min eller Ulriks ålder.

" Kan vi gifta oss Ulrik!? " Skrek hon.

" Hur gammal är du? " Sade han lite på skoj tror jag.

" Arton! " Skrek hon tillbaka.

" Vad heter du då? " Jag orkade inte lyssna, jag kände hur tårnarna trängde fram. Jag mötte en blick med Ulrik. Han såg att jag var ledsen. Han såg nästan lite bekymrad ut.

Jag orkade inte se på honom, han hade krossat mitt hjärta, jag sprang iväg. Jag sprang så fort jag kunde. Rakt in i skogen, jag visste inte var jag var, jag bara sprang. I mitt huvud visades bilden när vi nästan kysstes, för det ögonblicket trodde jag att han gillade mig, mer än en vän..

Efter ett tag såg jag husen som jag tror låg bredvid Ulriks.

Jag hade rätt.

Jag såg Felicia i ögonen, hon verkade ledsen. Vad hade hänt? Jag hoppades att jag inte gjort något.

Tjejen i publiken skrek sitt namn rakt ut. Jag tackade som om jag brydde mig men allt jag tänkte på var Felicia.

När jag hastigt kastade en blick däf Felicia stod var ingen kvar, hon var borta.

Alla mina fans stod och väntade på mig. Johan ropade att det var signiering, alla unga tjejer ställde sig i en kilometerlång kö.

Många frågade om dom fick ta en bild men jag sade nej, jag var tvungen att hitta Felicia, inget fick hända henne.

Den blonda tjejen som tidigare sagt att hon ville gifta sig med mig kom fram och köpte min skiva. Hon kollade mig förväntansfullt i ögonen. Som tur sade hon inget utan bara gick vidare.

När jag kom in genonm dörren hörde jag Kjell ropa.

" Redan hemma? " Han kom ut i vardagsrummet och mötte min blick.

" Vad har hänt Felicia? " Sade han omtänksamt.

Jag försökte ignorera hans fråga, men jag började gråta ännu mer.

Han tog försiktigt tag i mina armar och ledde mig ut till soffan.

Jag satte mig ner bredvid Kjell.

" Jag jag... " Jag fick inte fram ett ord, tog upp min mobil och gick in på anteckningar.

Jag skrev ett " meddelande".

" Jag trodde Ulrik gillade mig.. Jag trodde verkeligen det.. Men nej, han krossade mitt hjärta... " Kjell tog min mobil och läste.

" N-nej " Jag kunde inte sluta gråta.

Tårarna rann lite mindre nu.

kjell kramade om mig och sade att det skulle bli bra, allt skulle fixa sig.

Jag sade att jag ville till Ulrik och spran ut genom dörren.

Som förut bara sprang jag, men känslan var helt annorlunda, förut kändes det som om mitt hjärta skulle gå sönder men nu var jag förväntansfull, allt jag ville var att prata med Ulrik, var det sant som Kjell sade?

---

Mer?

Blev inte så bra men blir nog bättre sen.. <3

Kanske kommer upp ett till, har lite tankar i huvet.. ^^